Forskning

Förståelse för svampdiversitet och ekologiska funktioner
Förståelse för svampdiversitet och ekologiska funktioner
Användningen av metagenomik har stor potential att öka vår förståelse för svampsamhällets diversitet associerad med Fraxinus-arter, den ekologiska funktionen och interaktioner med värden eller specifika interaktioner mellan vissa svampar och andra medlemmar av svampsamhället (t.ex. svampar som kan ha potentiella antagonistiska interaktioner med effekter som gynnar askträdet). Vi har undersökt de biologiska och ekologiska egenskaperna hos svampen som orsakar askskottsjuka (Hymenoscyphus fraxineus) på dess ursprungliga värd (Fraxinus mandshurica) i dess naturliga miljö i Fjärran Östern (för mer information klicka här). Vi har också sekvenserat svampsamhällesprofiler för olika arter av Fraxinus från hela världen (manuskript under förberedelse). Det kommer att bidra till arbetet med att kartlägga den globala diversiteten och distributionsmönstren av hos endofyter i vävnaden hos olika arter av Fraxinus som för närvarande hotas av både Hymenoscyphus fraxineus i Europa och den Smaragdpraktbaggen (Agrilus planipennis) i östra Nordamerika (som också tränger in i den europeiska populationen).
Mekanismer som ligger till grund för askträdens mottaglighet och tolerans
Studier om resistensbiologin hos sjukdomen har förbättrat vår förståelse för de genetiska grunderna för patogenicitet, hur svampen kan växla från icke-patogen till patogen livsstil och slutligen vad som gör Hymenoscyphus fraxineus till en framgångsrik aggressiv bladpatogen på europeisk ask. Vi har genomfört flera studier om de genetiska och biokemiska grunderna för patogenicitet och sjukdomsresistens (t.ex. se artiklar i Resurser). Pågående arbete inkluderar jämförande studier av asiatiska och europeiska Fraxinus-arter som undersöker de genetiska och metabolitbaserade försvaren och identifierar biomarkörer associerade med värdresistens med hjälp av genomomfattande associationsstudier (GWAS) och metabolmikmetoder, inklusive LC-MS, dvs vätskekromatografi- (kopplat med) masspektrometri.
Trädförbättring genom avel

Arbetet med att utveckla en mer resistent population av europeisk ask startades av Lars-Göran Stener, trädavlare vid Skogforsk, som initialt bedömde två askfröplantager och kunde visa att det finns en stor genotypisk variation i mottaglighet för sjukdomen (för mer information klicka här). Sedan 2014 har flera viktiga steg tagits mot att förbättra regenerationsmaterialet för ask, med fokus på resistens mot askskottssjuka. En inventeringsdatabas över resistenta askgenotyper har byggts upp och ett klonarkiv för genbevarande har etablerats. Utvalda träd har testats och därefter klonats och odlats i långsiktiga fältförsök med syftet att screena deras resistens under fältförhållanden. Detta arbete, som fortsätter idag, är ett samarbete mellan Skogforsk och SLU. För att läsa mer om de projekt och försök som initierats, klicka här.

Nya metoder för fenotypning av träd
Nya metoder för fenotypning har testats där infraröd spektroskopiteknologi har använts för att få fram kemiska fingeravtryck för trädfenotyper i populationer av europeisk ask från sex europeiska länder. Vi har visat att Fourier-transform infraröd spektroskopi av fenolutdrag från oinfekterad barkvävnad, i kombination med kemometrisk modellering, kan användas för att robust diskriminera mellan askträd som är resistenta och mottagliga för asksskottssjuka baserat på dess unika kemotyp. Tekniken är ett stort framsteg i tillämpningen av markörassisterad teknik för trädavel (för att läsa mer om den studien, klicka här). Nu optimerar vi en bärbar handhållen enhet för att visa dess tillämpbarhet för bedömningar i fält.
Konvergerande hot från två invasiva arter: ankomsten av smaragdpraktbagge (Agrilus planipennis)
Utnyttjande av värdresistens kräver en förståelse för de mekanismer som är aktiva i skyddet, inte bara mot en inkräktare utan nu – i fallet med vanliga askarter i Europa – två: den aggressiva svamppatogenen (Hymenoscyphus fraxineus) som orsakar askskottssjuka och smaragdpraktbagge (på engelska: EAB), en buprestid skalbagge som för närvarande dödar ask i östra Europa och nu är på gränsen till att invadera resten av den europeiska kontinenten. Pågående arbete inkluderar undersökningar av mottagligheten hos utvalda ‘askskottssjuka-resistenta’ askgenotyper, mottagligheten för smaragdpraktbaggen, kemiskt försvar hos olika europeiska arter av Fraxinus och deras effekt på smaragdpraktbaggens beteende samt värdträds försvar som är involverade i interaktionen mellan askskottssjuka och smaragdpraktbaggen.
Förståelse av potentialen för naturlig föryngring i askbestånd över en geografisk gradient och olika ståndortstyper
I områden där mogna träd har identifierats som märkbart toleranta finns det fortfarande knapp information om statusen för den omgivande föryngringen och dess potential att hjälpa till att bilda framtidens trädlager i beståndet. I ett nytt doktorandprojekt undersöker vi statusen för naturligt föryngrad ask i bestånd som är i olika hög grad skadade av asksjuka, hur den naturliga föryngringen varierar över olika ståndortstyper samt bidraget från friska föräldrar till avkomman och potentialen för framtida återställning.

Om oss

Rädda Asken är ett initiativ som grundades av forskarna Lars-Göran Stener och Michelle Cleary när dessa började studera askskottsjukan och dess effekter under decennier.

Då Lars-Görans egen forskning kom fram till att 2-5% av de undersökta populationerna hade en nedärvd motståndskraft mot sjukdomen gjordes en plan för att vidga den genetiska basen för förädlingsförsöken. Idén var att fråga allmänheten om tips på askar som såg friska ut trots tydliga tecken på omgivande askskottsjuka. 

Forskarna skrev den första artikeln på ämnet 2014, vilken hade titeln “Rädda asken! Hur du kan hjälpa till med att motverka askskottsjukan”. Den skickades till flertalet natur-och skogstidningar och återkopplingen från allmänheten var stor. 

Målet med projektet var och är fortfarande att rädda asken från uttrotning samt att säkra en motståndskraftig population för framtidens Sverige. Idag fortsätter Michelle  Cleary detta arbete, tillsammans med Skogforsk-kollegan Mateusz Liziniewicz samt nya doktoranden Beatrice Tolio (börjar i September).