Arbetet med att utveckla en mer resistent population av europeisk ask startades av Lars-Göran Stener, trädavlare vid Skogforsk, som initialt bedömde två askfröplantager och kunde visa att det finns en stor genotypisk variation i mottaglighet för sjukdomen (för mer information klicka här). Sedan 2014 har flera viktiga steg tagits mot att förbättra regenerationsmaterialet för ask, med fokus på resistens mot askskottssjuka. En inventeringsdatabas över resistenta askgenotyper har byggts upp och ett klonarkiv för genbevarande har etablerats. Utvalda träd har testats och därefter klonats och odlats i långsiktiga fältförsök med syftet att screena deras resistens under fältförhållanden. Detta arbete, som fortsätter idag, är ett samarbete mellan Skogforsk och SLU. För att läsa mer om de projekt och försök som initierats, klicka här.
Då Lars-Görans egen forskning kom fram till att 2-5% av de undersökta populationerna hade en nedärvd motståndskraft mot sjukdomen gjordes en plan för att vidga den genetiska basen för förädlingsförsöken. Idén var att fråga allmänheten om tips på askar som såg friska ut trots tydliga tecken på omgivande askskottsjuka.
Forskarna skrev den första artikeln på ämnet 2014, vilken hade titeln “Rädda asken! Hur du kan hjälpa till med att motverka askskottsjukan”. Den skickades till flertalet natur-och skogstidningar och återkopplingen från allmänheten var stor.
Målet med projektet var och är fortfarande att rädda asken från uttrotning samt att säkra en motståndskraftig population för framtidens Sverige. Idag fortsätter Michelle Cleary detta arbete, tillsammans med Skogforsk-kollegan Mateusz Liziniewicz samt nya doktoranden Beatrice Tolio (börjar i September).